Jag kände det i luften när jag var ute på sista promenaden för kvällen, och jag kände det nu när jag var ute på första.
Hösten är nära, om inte redan här.
För mig är det så tydligt när luften ändras.
Och den här ändringen av luften fick mig att börja tänka på förra hösten. Förra hösten då jag fyllde arton, och cyklade med A och J till Örebro. Jag tänker mycket på den tiden nu. Den känns så nära men ändå så långt bort.
Det kommer passande nu också, när jag hittat tillbaka till Silverstein, som jag lyssnade på förra hösten, och när jag igår fann fyra videos från cykelresan i en gammal videokamera.

Hela tiden när jag gick i skogen nästan som i trans av lukten av våt mossa och den uppfriskande kylan mot mina kinder hade jag samma låt i huvudet. Den här:



Nu måste jag göra mig i ordning och åka och träffa A.
<3