Okej. Jag har inte skrivit på ett tag. En del saker har hänt.

Igårkväll var jag på spelning med JR, vi gick till Roq i Odenplan och kollade på när katterna spelade väldigt dansvänlig musik. Det var fan grymt. Jag dansade och sjöng med, som många andra i lokalen. De där kan nog slå igenom. De var ett av fyra band på Roq igårkväll, och var överlägset bäst. I alla fall enligt mig (och många andra med tanke på hur många som stod och dansade när de spelade jämfört med när de andra banden spelade).
I alla fall var vi inte ute så länge. Jag skulle ju jobba idag så vi åkte hem vid halv ett nångång tror jag. Var väl hemma vid ett tror jag...

Idag jobbade jag från ett till halv sex. Extremt seg dag, eftersom det var Kristi Himmelfärd. Nästan inga som svarade i telefon, och de som gjorde det hade oftast inte tid. Men det resulterade i alla fall i en hel del lekande. Den första rasten som skulle varit en kvart lång blev utdragen till en timme, och när det var tjugo minuter kvar tills vi skulle sluta så stängde kundkorten ner, och då fick vi leka de sista tjugo minuterna också. Väldigt trevligt!

När jag kom hem tog jag det lugnt ett tag, sen har jag även skrivit artikeln som ska vara inlämnad senast imorgon. Den blev nog inte så bra med rätt skönt att ha det klart i alla fall. Gissar på att lärarna inte ens bryr sig om att läsa de första artiklarna...

Och sen har jag en tråkig sak att berätta också. För några timmar sen hände nåt jobbigt här i huset. 
Det var inbrott i lägenheten brevid vår. Helt sjukt... Vi har varit hemma, hela familjen, hela kvällen och ändå inte hört ett ljud. Inte ens Bobo har reagerat på nåt. Vi blv väldigt chockade när polisen ringde på dörren för att fråga om vi hade märkt någonting. 
Jag var chockad ett bra tag. Förstår verkligen inte hur sånt kan hända. Man tycker ju att någon borde märka någonting, de hade ju brutit upp dörren, och då måste de ju ha använt våld, vilket betyder att någon borde ha hört nåt. Och de stal saker från hemmet, vilket betyder att någon måste ha sett någonting. Men det verkar inte som det. 
Man blir lite rädd. Jag menar, det hände någrta meter bort. Precis brevid. 
I såna här stunder är man väldigt glad över att ha en hund som vaktar nästan hela tiden. Jag tycker bara så synd om grannarna...

Nu måste jag gå ut med hunden. Jag vill inte egentligen, det känns osäkert nu. Men jag måste ju.
Imorn jobbar jag på syrrans jobb från nio till fem, sen får vi se vad som händer.

<3