Jag kan inte låta bli att börja undra.
Saknar du mig nu?
Tänker du på mig nu?
Är det därför du har kommit tillbaka?

För jag är nästan helt säker på att du tog bort mig ett tag.
Så som det känns att du alltid har gjort när det har gått fel,
när det har varit jobbigt.
Du försvinner en längre tid och syns inte förrän du vill synas.

För du vill väl synas?
Att jag ska se dig och börja tänka på dig?
På samma sätt som jag vill att du ska se mig.
När jag byter låt till någonting jag vet att du gillar för att du ska reagera om du ser det.
Patetiskt egentligen.

Och jag vet faktiskt inte om jag ens vill att du ska skriva till mig.
Och jag vill inte skriva till dig.
Men jag vill att du ska se mig.
Att du ska sakna mig.

Men jag vill helst sluta sakna dig.
Du försvinner aldrig.
Jävla skit.