Ensam och eländig

Inte för att det alls är eländigt att vara ensam, tvärtom ibland, men jag tyckte att det lät bra bara. 
Och nu blev jag inte ensam längre... Mamma kom nyss in genom dörren. 

Personalmötet tog två timmar. Jag blev trött. 
Kom väl hem för lite mer än en timme sen, och har bara suttit och kollat lite på Pianisten (men pallade inte riktigt följa den eftersom textningen inte funkade som den skulle och de pratade så konstigt att man inte ens fattade vad de sa när de pratade engelska) och chillat vid datorn ett tag. 
Jag är fortfarande rätt trött, men jag vet inte om jag vill sova riktigt än. 
Det känns så onödigt att gå och lägga sig tidigt när man får sova hur länge man vill på morgonen. 
Jupp, inget jobb och ingen hund imorgon.

Men öh... 
Vad ska jag göra nu då? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0