...
Kan man tänka på någonting så mycket att det tillslut bara dyker upp?
Det känns som det ibland.
För idag tänkte jag på dig, och så helt plötsligt var du bara där.
Som att livet spelar mig ett spratt.
Valentines day
Jahopp. På måndag är det alla hjärtans dag igen... Den där dagen då folk är gulligulliga med varandra och man ska ha nånting att göra. Men det har inte jag. Eller, okej, jag ska gå i skolan och jobba. Annars, nada. Och jag bryr mig inte egentligen. Det bara vore roligt att faktiskt ha nånting att göra. Jag vet inte...
Förra året var ju faktiskt det första då jag hade en "date" på alla hjärtans dag. Det gick ju inte så bra sen i slutändan visserligen, men det var trevligt. Att ha nåt att göra.
Äsch... det är fjantigt alltihop egentligen. Jag är fjantig.
Men ja... Ni vet.
Tror att jag borde gå och lägga mig nu eller nåt.
Peace!
<3
Saknar att skriva...
Ibland kan jag bara sitta och läsa alla saker jag själv har skrivit här i bloggen, utan stopp. Ja, de saker som jag har skrivit som ligger i kategorin "skrivet" då, inte allt annat. Ikväll gjorde jag det. Gick igenom allt tills jag kom till det inlägget där jag la in en del av min då nyligen påbörjade roman, som aldrig blev längre än 30 pocketsidor innan den försvann. Förhoppningsvis inte föralltid. Den ligger på en hårddisk som inte fungerar, och som jag inte har orkat eller haft pengar till att lämna in på reparation, om den ens går att reparera. Det skrämmer mig lite också... Om jag nu skulle lämna in den och de säger att det inte går att fixa. Då skulle jag bli så ledsen. Alla bilder, alla filmer, alla dokument. Nej. Men jag måste lämna in den nånstans, nångång.
I alla fall saknar jag de kvällarna och nätterna som jag kunde sätta mig och skriva och helt glömma bort tiden, bara skriva och skriva i flera timmar i sträck. Och jag vill ha tillbaka mina 30 sidor, så att jag kan fortsätta på dem.
En del av min påbörjade roman, samma del som jag publicerat en gång innan för länge sen:
Jag vände bort blicken från spegeln och ställde mig med frambenen lutade mot fotkanten av min säng, sedan vek jag ut armarna som vingar och lät kroppen hejdlöst falla ner. Jag landade på mage, ovanpå alla de tusentals saker som låg i min säng. Om min mamma hade sett mitt rum skulle hon nog dö av förskräckelse, och det är väl anledningen till att hon slutat gå in i det. Hon var nästan aldrig på övervåningen längre, övervåningen var liksom mitt territorium numera, det hade bara blivit så. Det enda som fanns här uppe var mitt rum, ett badrum och arbetsrummet som mamma inte förmått sig att städa sedan det hände. Jag rullade över på rygg, stirrade in i taket några sekunder och stängde sedan ögonen.
<3
Och jag undrar om du nånsin kommer att försvinna
Jag förstår inte varför, men ibland är jag tillbaka på samma plats som för ett halvår sen. Psykiskt och fysiskt, för några sekunder. Om jag ser en bild på dig eller någonting som du har skrivit. Tänker tillbaka på det du har sagt. Det vi hade. Om vi nu nånsin haft nånting alls. Läste ditt sms. Så ärlig som du nånsin har varit med mig. Då du erkände att det faktiskt hade funnits nåt. Att det var speciellt. För det var det. Men allt gick fel hela tiden. Det var inte meningen att det skulle vara vi. Och det har jag insett. Det har jag accepterat. Men jag saknar dig fortfarande ibland. Så mycket att det känns som att hjärtat stannar för en sekund eller två. Vill bara tillbaka. Men i nästa sekund inser jag att jag ljuger för mig själv när jag tänker så. Jag saknar ögonblick, men inte alla. Delar av dig. Men inte hela du.
...
Love is evil, spell it backwards, I'll show ya'
...
Playa del Ingles
Nu är det på riktigt
På grund av hur dåligt det gick sist jag gjorde så har jag värjt mig från att skriva nånting om att det här innan, i alla fall inte på samma sätt som jag gjorde förut. Men nu är det faktiskt på riktigt, och det vet jag säkert den här gången. Jag ska flytta hemifrån. Till syrrans gamla lägenhet, närmare bestämt. Samma lägenhet som jag för ett år sen var bombsäker på att jag skulle få då. Men det blev inte så, mina planer förstördes och jag har bott kvar hemma i ett år till, sökt lägenheter som en galning, för att i slutändan faktiskt få den lägenheten som jag skulle ha fått från början. Nästan exakt ett år senare.
Det känns spännande. Jag har börjat planera vad jag behöver köpa och hur jag ska ha det. Soffan och sängen finns redan där, så det enda jag behöver köpa är köksgrejer, en tv-bänk, lakan och andra såna småsaker. Tv och dator tar jag ju med mig själv. Datumet vi har satt är den första mars, men jag kan egentligen börja flytta in lite när jag vill innan det också. Ska prata med syrran och se om jag kan få nyckeln snart, så att jag kan börja flytta över saker.
Jag kan inte vänta. Vill bara börja flytta nu, åka till lägenheten och titta, mäta och tänka över hur jag ska ha det. Och det är inte för att jag inte trivs här hemma, det gör jag verkligen. Trots att det kan bli påfrestande med folk och djur överallt hela tiden så älskar jag mina familj och att bo med dem. Och jag vet att jag efter ett tag kommer sakna att alltid ha någon där. Men det är liksom dags nu. Dags att ha något eget, nåt som bara är mitt, som jag själv bestämmer vad jag vill göra med. Och det kommer att bli bra.
<3
Just chillin'
Yoes ma bro's!
Usch vad jag är uttråkad. Har typ spenderat hela veckan hemma sen vi kom tillbaka till Sverige, och har absolut inga cash så kan inte göra mycket annat heller. Hade varit så jävla kul att gå ut eller nåt, har ju inte varit ute i stockholm på ett tag. Men nej, inga pengar = ingen utgång. Så det blev hemmakväll.
Nu har det löst sig med registreringen i alla fall, så jag slipper den psykiska stressen över det. Dock kommer ju stressen över allt jag missat i skolan (vilket egentligen inte är så mycket, även om lärarna försöker få mig att tro det...) och så. Måste göra ett bild- och ljudreportage snarast. Ska egentligen vara klart till på måndag men det hinner jag inte så får lämna in det senare.
Öhm, vet typ knappt vad jag ska skriva. Jag vill ha pengar, jag vill träffa alla mina vänner, jag vill köpa SL-kort så jag slipper använda mig av sms-biljetter mer, jag vill att det ska bli vår, jag vill... massa saker helt enkelt. Allt annat än att bara sitta här hemma och inte göra någonting vettigt alls. Men det löser vi snart. Får mina pengar på måndag så då kan jag börja leva igen. Dock har jag inte så mycket att "göra av med" på grund av en grej som jag ska avslöja officiellt i ett kommande inlägg. Very exiting!
Det var allt för nu. Nästa inlägg kommer snart.
<3
Känns konstigt att vara hemma
Igår kom vi alltså hem från Gran Canaria. Vi var tvungna att vara ute från hotellet klockan tolv på dagen, så efter det gick vi runt lite, åt lite mat och sen åkte vi till flygplatsen där vi kollade runt i tax-free och drack kaffe på Starbucks. Klockan kvart i fem Gran Canaria-tid lyfte vi. Flygresan gick bra, jag satt mest och lyssnade på musik, kollade på lite film i mp3:n och läste. Vi var framme i Stockholm vid halv tolv nångång, svensk tid.
Hemma var vi inte förrän nån gång innan ett, och sen satt jag uppe vid datorn ett tag innan jag gick och la mig. Hade tänkt gå till skolan idag men eftersom mina korkade lärare fortfarande inte fixat så att jag kan registrera mig för nästa kurs visste jag inte vilken grupp jag ska vara i och orkade helt enkelt inte. Har mailat massa gånger till olika lärare men ingen svarar. Snart blir jag galen. Måste ju i alla fall försöka komma dit imorn så jag inte missar för mycket.
I alla fall... Jag förstår knappt att jag är hemma. Det är fortfarande väldigt svårt att förstå. Jag går runt här hemma och gör det gamla vanliga, men det känns liksom inte på riktigt. Det är svårt att förklara, men konstigt känns det i alla fall. Saknar värmen.
Har packat upp det mesta och sorterat ut det som ska tvättas. Måste bara fixa lite mer här i rummet för jag tog en liten paus innan det blev helt klart med allt. Ska nog göra det nu. Efter att jag har kollat skolmailen en gång till...
Chillz!
<3
