En sak har jag funderat på nu ett tag. Närmare några minuter egentligen, men ja.
Många verkar  tycka att det är konstigt när folk som råkar ut för jobbiga saker snabbt lyckas rycka upp sig och vara glada igen, som om det vore något fel med att vara glad.
Och visst, det kanske verkar lite onaturligt på något sätt... 
Men jag har insett att man måste kunna vara glad även när jobbiga saker händer. Jag har själv varit väldigt ledsen ett flertal gånger i livet. Som idag. Då jag var tvungen att göra någonting som gjorde mig själv väldigt upprörd. 
Men grejen är den att jag lät mig själv bli glad igen efter ett tag. Man kan ju inte gå runt och vara ledsen hela tiden, då går man ju miste om allt det roliga!

Jag tycker att man borde, självklart, släppa ut sina känslor när man känner för det. Men efter att man har gjort det, efter att man har gråtit eller skrikit eller vad det nu är man gör, kan man släppa det och istället fokusera på det som är bra. 
Om man gick runt och tänkte på allt jobbigt som hänt blir man nog lätt deprimerad. 
Och det vill man väl ändå inte vara?

<3