Inte för att rubriken har någonting med det här inlägget att göra, men citatet passade bra för en viss situation för inte länge sedan. Eller, egentligen funkar det väl rätt bra i många olika situationer. 

Idag var (är) jag ledig. Skönt. Sov relativt länge, men var ändå tvungen att vakna och gå ut med hunden. 
Har inte gjort så mycket vettigt, vilket var hela tanken från början. Jag har mest bara suttit och glott på tv och proppat i mig godis. 
Vad jag ska göra resten av veckan är ett mysterium. Det enda inplanerade är mina sex timmar på BK, tre på torsdag och tre på fredag. Men sen då? Hmm... 
Jo, nån timme eller två måste jag fixa med bilder. 

Nu kan jag ju sätta mig och skriva lite nån dag. Kanske. Om jag får tid vid datorn d.v.s. 
Kanske träffar en vän och så också. 

Tråkbabbel, jag vet. 
Nu lägger jag ner babblandet (om man nu kan babbla med text...) och öhm... Gör nåt annat istället. 
<3