Att vara uppe till halv fem på morgonen, vakna elva och efter att ha varit ute med hunden gå och lägga sig igen och sova till fyra är inte okej. Det är det faktiskt inte.
Och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är aldrig trött när jag borde sova och därför ligger jag uppe, och sen blir jag för trött för att vakna i tid på morgonen. Det suger.
Särskilt att vakna efter att de få timmarna av solsken redan varit. Fatta hur deprimerande det är. Man somnar när det är mörkt och när man vaknar är det fortfarande mörkt. Eller mörkt igen, rättare sagt.

Och imorgon ska jag till skolan för att förhoppningsvis börja med radiokursen. Egentligen vill jag inte och orkar inte, jag är sjuk och trött och eländig, men på nåt sätt känns det som att jag måste. Annars kommer jag ha en jävla massa att ta igen sen.

Just nu känns allt som har med skolan jobbigt igen. Jag känner för att impulsivt bara sluta, och sitta och skriva på min bok hela vardagarna, och bara leva och göra roliga saker på helgerna. Men det går ju inte...
Så jag fortsätter som vanligt, och försöker ta mig igenom den här tiden nu. Förhoppningsvis blir det bättre nästa termin.

<3