När jag äntligen fick en chans att sova på morgonen, som jag har längtat efter så länge, går jag upp innan tio i alla fall.
Jag är korkad jag...
Men det känns liksom inte lika skönt att sova länge på morgonen längre, numera, när jag blivit van att gå upp nio-tio varje dag, känns det som man förlorar hela dagen av att sova till typ ett (vilket jag kunde göra förr när jag fick chansen...).
Jag antar att det betyder att jag är vuxen på riktigt nu.