Allt hade blivit bra igen, såret hade läkt, de hade blivit vänner, hon trivdes och mådde bra.
Och så måste det hända igen...
Jag är så upprörd och ledsen för att det är såhär.
Och jag saknar henne.

Nala har försvunnit. Igen.
Vi hade inte tänkt oss för helt inatt och hon hade lyckats ta sig ut genom fönstret, och har inte kommit tillbaka.
Seriöst, jag orkar verkligen inte mer.
Jag har gråtit så jävla mycket idag. Och det kanske låter löjligt, men jag är sån.
När jag är ledsen så gråter jag.
Och nu är det så jävla jobbigt. PRECIS när det hade blivit riktigt bra.
Usch, jag orkar inte gråta mer heller.

Vi får bara... Vänta och se.
Sist var hon ju borta i en och en halv vecka och klarade sig.
Får väl hoppas på att hon inte tar för lång tid på sig att komma hem igen nu bara.
Nej, jag vill att hon ska ligga här brevid mig i sängen, inte vara ute någonstans där jag inte vet vart hon är.

Nala, KOM HEM! :'(