I alla fall finns det en större chans att saker händer när man gör det. 

Så jag började sms:a runt till folk och kolla läget, och fick tag i en av mina gymnasievänner, 

partyprinsessan nummer ett.

Hon skulle ut med några vänner senare under kvällen och vi bestämde att jag skulle möta upp dem då. 

Medan jag väntade på info om tid och plats spelade jag racing-spel med lillasyster här hemma, 

riktigt trevligt faktiskt. 

    

där vi efter många om och men hamnade på Mosebacke. 

Jag förstod rätt tidigt att det inte riktigt var mitt ställe... Inte de andras heller. 

Det var helt galet, jag bara satt och stirrade på hur folket dansade därinne. Som besatta, och alla dansade lika konstigt. 

    

Men inte hem. Hem till JD. 

Det känns mycket säkrare att åka dit än hem, för man vet aldrig vad som kan hända här en lördagsnatt.

Det var mysigt i alla fall, och vi sov länge imorse. 

Efter att ha promenerat till macken för lite mat, klagandes på hur ont det gör att gå i klackar, åkte jag hem.

    

Det hjälpte inte att jag var tvungen att springa som fan för att hinna med bussen hem. 

Det är inte underbart att springa i klackskor som man har haft på sig hela kvällen innan.