Dagens lektion var en... intressant föreläsning, där föreläsaren i slutet blev lite crazy och skulle försvara varför hon var beroende av internet.
Någonting hon sa som jag tyckte var väldigt underhållande var: "Att vara beroende av internet är som att vara beroende av sina vänner." Och även: "Internet ÄR verkligheten!"
 
Det fanns många i "publiken" som sa emot henne när det gällde frågan om hur länge barn skulle få sitta vid datorn. Enligt henne skulle det inte finnas någon gräns för hur länge de fick sitta. Inte så konstigt att hon tänker så med tanke på hur mycket tid hon själv spenderar på internet. Dock sa hon sedan motsägelsefullt att man ändå ska se till så att barnen gör andra saker än att just sitta vid datorn, men att man inte skulle använda den negativa formen och säga att de inte fick.
 
Ja... Det var ju som sagt intressant, men båda sidorna man fick höra diskuteras tycker jag var väldigt dragna åt ett visst håll. Jag ligger väl någonstans mitt emellan.
Jag sitter ju själv väldigt mycket vid datorn, men det är ju inte precis så att jag anser att datorn är någonting livsviktigt i samma mening som viktiga personer i ens liv. Det är en materiell sak som är väldigt trevlig och användbar i många syften. Helt enkelt. Och jag skulle nog inte kunna klara mig utan den... Mest på grund av att nästan allt görs över dator och internet numera.
Fredagsföreläsningar är kul.

...