Bjuden på öl av ingen mindre än...

Hej!
Idag är jag glad. 
Inte nog med att jag bokade biljetter till Paramore igårkväll, vilket skulle kunna hålla mig glad och förväntansfull i mer än en månad, så har den här kvällen också varit... något extra. Men det kommer vi till senare. 
  
Dagen började med stress. 
Trots att jag hade satt klockan på både halv sju och sju, med "Din mamma" på högsta volym som väckningssignal vaknade jag inte förrän tjugo över åtta. Alltså fyrtio minuter innan bussen gick. Jag var då tvungen att äta frukost, göra mig i ordning, fixa med alla grejer och gå ut med hunden på den tiden, när jag normalt sett har en och en halv timme på mig. 
Men jag klarare det i alla fall, kom till skolan i tid och satte igång med arbetet med gruppen.
    
Sex och en halv timme, varav en timme var lunch-tid, senare kände vi oss relativt klara för dagen, ja, i skolan alltså. 
Jag och en kille i klassen skulle nämligen inte få åka hem än... Nej, han hade en inbokat intervju för sin artikel och jag skulle agera fotograf. Så vi stack in till stan, men kom en timme för tidigt så vi satte oss på Donken och åt middag, sen fick vi promenera runt lite i Vasastan (?) innan klockan blev sex.
   
Vi stod utanför Pressklubben (stället där man tydligen hänger när man vill ha mat och dricka som journalist) och sa typ: "Tänk om vi skulle ha intervjun med henne därinne, det skulle vara jävligt coolt".
Den vi skulle träffa var alltså Svenska Journalistförbundets ordförande. Och vart tror ni att hon säger att vi ska träffa henne någonstans? Just det, Pressklubben. "Har ni ätit?" frågade hon, och det hade vi ju tyvärr... Tydligen var hon tvungen att äta lite i alla fall. 
Vi satte oss därinne och väntade ett tag, och förundrades av alla olika sorters öl de hade, som vi aldrig sett förut. Efter ett tag kom hon, och vi satte oss i ett "bås" för att göra intervjun. Blev bjudna på öl också. Ja, det kanske man kunde lista ut. 
    
Efter ölen och intervjun, som utvecklades till att handla mer om andra saker inom journalistiken än om ämnet i fråga, fick vi följa med upp på kontoret där jag tog lite (mycket) bilder, och sedan sa vi hejdå och åkte hem.
Vilken underbar människa säger jag bara. Så öppen och ärlig, och härlig.
Ja, vi blev väl klara vid halv åtta nångång, så jag var rejält trött när jag väl kom hem, och nu är jag bara glad över att kunna sitta i sängen med datorn i knät någon timme till innan jag stupar. 
   
Imorgon blir det finslipning och inlämning av arbetet. Sen kommer storasyster hit och hälsar på. Trevligt trevligt!
Nej... nu måste jag nog snart sova. Måste ändra sovvanorna lite tror jag... Det börjar gå utför. 
   
<3   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0