Den där känslan
Jag tycker inte om den.
Den är dum mot mig, och jag förstår inte varför.
Varje gång jag varit icke-ensam i en säng under en natts sömn blir det väldigt jobbigt att vara ensam natten efter.
Egentligen borde man ju uppskatta variationen, eller nåt.
Men tydligen gör inte jag det.
Eller om det är min kropp som inte gör det.
Jag ljög lite nu tror jag...
Det är inte varje gång jag varit icke-ensam.
Bara de gånger jag varit icke-ensam med en viss person.
Jag vill inte känna så.
Jag vill känna att jag mår bra till hundra procent hela tiden,
men det går ju inte.
Det suger tycker jag.
Bara så ni vet.
Att sakna är skit.
<3
Kommentarer
Trackback
