Jag vill, men jag vill inte.
Jag vill göra någonting annat.
Börja på något nytt.
Hitta vad jag verkligen VILL göra.
Men jag vill inte lämna dem.
Min fina klass.
Alla människor som jag skulle kunna lära känna.
Men man kan inte stanna bara för det,
även om det är viktigt.
Man måste gå sin egen väg,
göra vad som känns rätt för en själv,
annars blir det inte rätt.
Det viktigaste är ju ändå
framtiden.
Jag planerar mycket för den.
Tänker och planerar.
Funderar.
Vad vill jag mest?
Någon gång i livet,
inte alldeles för sent,
vill jag skaffa familj.
Det har jag alltid velat.
Men jag vill ha en karriär först.
Jag vill tjäna pengar,
kunna leva fullt ut.
Alltså är det viktigt för mig att komma på vad jag vill göra precis nu.
Jag kan inte, som många andra
bara plugga lite hit och dit,
jobba med lite allt möjligt,
och se vart det leder.
Även om det kan leda till ett välbetalt och roligt jobb
och en bra framtid.
För jag vill att framtiden ska komma snart.
Och då kan man inte dra ut på tiden
och lägga ner massor av år på att plugga sånt som man inte kommer jobba med.
Jag tror att jag börjar förstå nu.
Att jag har bestämt mig.
Att det är därför det känns så jobbigt.
Jag vet vad jag måste göra för att det ska bli rätt,
och det är väldigt svårt.
Jag vill inte lämna.
Men jag vill.
Helvete.
...
Kommentarer
Trackback
