När allt bara rasar
Nu släpper allt.
Allt på samma gång.
Bara rasar ihop
rakt över mig.
Jag kippar efter andan.
Det bara forsar ner för mina kinder
och jag vet inte exakt varför.
Det bara blir så här.
Och jag orkar inte.
Jag vill inte.
Det är för mycket.
Jag är för mycket.
Jag vill inte,
jag vill inte,
jag vill inte.
Juste... Jag klarade båda tentorna förresten.
...
Kommentarer
Trackback
