När livet är som sämst och som bäst på samma gång

Det känns som att jag aldrig mer har ett slentrian-liv. 
Ingenting är någonsin "normalt", och kommer nog aldrig vara det heller.
Med min bakgrund är det nog rätt svårt. 
Om det ens finns någonting som är normalt kan man ju då fråga sig... Det kanske det inte gör. 
Men om det fanns skulle det nog inte någonsin passa in som beskrivning på mitt liv. 
 
Vad jag tror att jag vill ha sagt är väl att...
även om det händer en massa jävla skit hela tiden
så händer samtidigt en massa bra saker också. 
Och både de jobbiga sakerna och de underbara sakerna gör att jag utvecklas som person. 
Så jag känner väl inte riktigt längre att jag låter mig själv må dåligt när de dåliga sakerna händer.
I alla fall inte för en längre tid, 
för jag hittar alltid någonting bra. 
Vilket kanske har gjort att jag också blivit bättre på att söka upp de bra sakerna. 
Och när man hittar nya bra saker blir livet så jävla mycket roligare. 
  
Jag har fler bra saker i livet nu än jag kan komma ihåg att jag någonsin har haft. 
Så även om livet kan vara svårare än det var innan, 
kan jag ändå vara glad över att det samtidigt är så mycket bättre. 
 
<3

Kommentarer
Postat av: Karin

Du resonerar klokt!

2009-10-12 @ 12:39:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0