Tittar ner på mina röda naglar lite titt som tätt och tycker att de ser fina ut. Glada naglar. Glad Lina.

    

Imorgon vore det trevligt om jag fick sova tills väckarklockan ringde, istället för att vakna upp av hulkande ljud nedanför min säng. Den där morgonirritationen av att inte kunna göra någonting förrän det i praktiken redan är försent är lite jobbig, men går dock över så fort jag kommer ut, och när jag väl kommer in igen brukar jag ju få sova hur länge jag vill. Jag vet inte egentligen vad som är bäst, att vakna vid halv tio och inte kunna somna om eller att bli väckt vid sju och få sova några extra timmar...

      

Att sakna har övergått till att längta, vilket betyder att det inte bara är jobbigt längre. 

Det är lite mysigt på något sätt. Att se fram emot någonting liksom... Istället för att känna att man måste ha det där och då, eller här och nu kanske det blir. 

Ja, vare sig någon förstod det där eller inte så känns det bra. 

Alltihop. 

På nåt konstigt sätt. 

    

<3