Tydligen pratar jag högre än jag själv tror ibland.
När vi var på väg till Vitabergsparken igår så såg jag "snygg-Erik" från EMD komma gåendes emot oss tillsammans med två andra dudes, varpå jag vänder mig mot hönan och säger: "Nämen titta, där är ju snygg-Erik!" i vad jag tror är under normal samtalston, lite halvt viskandes sådär. Men efter vi har gått en bit till får jag skäll för att jag skrek. Hönan tyckte tydligen att jag var pinsam, och trots mina bortförklaringar sa alla andra också att jag skrek... Alla tre killarna hade vänt på sig och kollat på mig sa de. Någonting som jag inte alls la märke till, men ja. 

Inte för att jag tycker att nåt sånt är riktigt pinsamt egentligen, eftersom vi antagligen aldrig kommer att stöta på snygg-Erik igen eller att han ens skulle känna igen oss om vi gjorde det, men för mina vänners skull kanske jag borde börja tänka på att hålla rösten lite lägre...   

<3