Usch vad jobbigt det är att se min vovve rädd.
Han har aldrig något problem att gå till djursjukhuset, men när man sitter och väntar och han börjar fatta att vi ska göra nåt mer än att köpa öronrens så börjar han darra och bli orolig. Och när veterinären kom för att hämta oss i väntrummet började han skälla. Sen vägrade han sitta still och bara stod och skakade och såg skräckslagen ut när vi kom in i rummet. Usch... Det är inte alls kul.

Han har ju varit med om en del. Det som har gjort honom så rädd är nog när han fick en hemsk öronsköljning och när han var där och rengjorde såret som han fått efter att ha blivit biten i nacken av en annan hund, vilket inte var alldeles för länge sen.

Veterinären verkade lite rädd, trots att Bobo är världens snällaste, och satte på honom munkorg.
Men allting gick bra och snabbt sen ändå och vi kunde gå hem igen. Så det var ju tur. Men man vill liksom kunna få honom att förstå att det inte är nåt hemskt som ska hända innan så han slipper vara så rädd. Men det går ju inte riktigt, hur mycket jag än pratar med honom och klappar på honom.

Nu är det klart i alla fall. Var över på typ fem minuter. Skönt.

<3