Ibland blir jag så arg.
Som imorse, när jag var ute i skogen med vovvsingen och kattsingen. Då kom en man med en schäfer rätt lång ifrån oss, men såg oss rätt tidigt ändå. Dock kopplade han inte sin hund, och den sprang självklart fram till Bobo och ägaren sprang efter och skrek på den. Så som det brukar vara, alltså. Och självklart blev Simba asrädd och försvann så att jag mitt i allt inte hann se vart han tog vägen någonstans, och blev tvungen att gå runt och leta och kalla på honom hur länge som helst efteråt.

Hur kan det vara så svårt att koppla hunden om man vet att den springer fram till andra hundar annars? Jag har lärt mig hur min hund fungerar och kopplar honom när jag vet att jag måste. Även annars också. Om jag ser en hund eller en katt kopplar jag honom, bara ifall att, även om han inte ofta springer fram ändå. Sen kan det ju hända misstag, men det är inte ofta...  

Sen kunde den korkade ägaren inte ens säga förlåt eller nånting, han fortsatte bara med sin hund och skällde på den samtidigt som han fortfarande gick med den utan koppel.
Människor alltså.

Efter att jag hade letat efter Simba ett tag märkte jag att han hoppade ner från ett träd, och gick hemåt. Så var jag tvungen att följa efter och trösta och få honom att följa med en liten bit till eftersom han så gärna vill följa med på promenad. Så jävla irriterande att han nästan alltid måste bli skrämd av hundar med korkade ägare. Det blir liksom aldrig bara en liten mysig promenad där han kan gå och inte vara rädd.  

Aja...

<3