...

Jag är trött, men kan inte sova.
Jag ligger vaken i sängen med en längtan i mitt sinne.
En längtan efter att inte vara ensam.
En längtan efter dig.

Jag tänker att jag ska skriva.
Bara för att få veta hur du mår.
Bara för att du ska skriva tillbaka.
Så jag vet att du fortfarande finns.
Men sen ångrar jag mig.

Det var ju mitt fel den här gången.
Och då blir allt helt plötsligt så mycket svårare.
Det som innan bara hände känns numera omöjligt.

Och jag önskar att du kunde förlåta som jag gör.
Och jag önskar att du kunde känna som jag gör.
Och jag önskar...

Jag önskar att du stod utanför min dörr och väntade på att få komma in.
Så att du kunde säga att du också vill.

...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0