Att vakna vid halv sju för att göra sig i ordning och gå till skolan, och sen aldrig ens komma iväg, är inte världens roligaste grej. Jag skulle ha stannat kvar i sängen istället.
Men upp gick jag, stressade med frukost och ut med hunden, gick ner till busshållsplatsen och stod där i tjugo minuter innan jag kom fram till att det inte skulle funka. Så jag gick hem igen. Och la mig i sängen med alla kläder och en filt på mig. Somnade om och vaknade klockan två. Det var inte så smart, för nu har jag fått för mycket sömn och är extremt seg. Och irriterar mig på typ allt. Fyfan.
Måste ner och handla snart också... Orkar inte. Orkar ingenting. Egentligen vill jag bara gå i ide. Men det får jag inte. Tyvärr.
Är ledig imorn i alla fall, så det är väl bra. Fast det känns ändå astråkigt att inte komma iväg nånstans. Tror jag måste försvinna bort nånstans, nångång, ett tag i alla fall. Annars dör jag av tristess.

<3