Jag vet inte om jag vet vad jag vill,
eller om jag bara så gärna vill veta så mycket som möjligt
att jag bara antar att jag vet
även om jag kanske inte gör det.
För jag kan ju känna att jag själv tvivlar.
Särskilt när det blir mer oklart hur det egentligen är
och kommer att bli.
Då tvivlar jag mycket.
Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska handskas med det.
Om jag verkligen ska bry mig så mycket som jag gör,
eller om jag bara ska skita i allt och låta saker bli som de blir.

Men jag kan ändå inte.
Inte nu.
Det känns som att jag förstör saker då.
Saker som kan bli som jag vill att de ska bli,
om jag bara ger dem en anledning att bli så.
Men "kan" räcker kanske inte längre.
"Kan" har varit ett genomgående tema alldeles för länge.
Om jag kunde byta ut "kan" mot "ska" eller "kommer",
då skulle allt bli bra.
Då finns det hopp.
Men det vet jag inte om det finns nu.

Jag vet inte riktigt heller om jag kan lita på någonting.
Mest av allt har jag nog svårt att lita på mig själv.
Men jag vill att du ska lita på mig.
För jag kommer aldrig att skada de människor jag bryr mig om,
de som betyder något.
I alla fall inte medvetet.
Jag skulle aldrig ljuga eller föra dem bakom ljuset.
Och jag blir frustrerad.
För jag vill så gärna att du ska förstå.
Jag vill att du ska lita på mig. 
För det kan du. 

Men jag vet ändå inte om det jag vet att jag vill är det jag faktiskt vet att jag vill. 
För... Jag vet ju ingenting egentligen. 

<3