Är hemma från Peace and Love nu. Det var jag redan igår.
Det var en upplevelse om något. Men sen hände massa saker också, som kanske inte borde hänt... Eller, de borde inte hänt. Men det vill jag inte riktigt tänka på nu. Man får fokusera på det positiva, och gör jag det inser jag att det var jävligt kul för det mesta!

Grymma spelningar, roligt folk, grym stämning. Vissa speciella stunder som är riktigt jävla värda att minnas. Det grymmaste på hela jävla festivalen var ändå Jay-Z. Han var så grym att det var galet. Och alla var där. Så kändes det i alla fall. 

Mitt spelschema från torsdag till lördag såg ut såhär:

Torsdag:
¤ Hoffmaestro och Chraa
¤ Melissa Horn
¤ The Kooks
¤ Robyn

Fredag:
¤ Billy Talent
¤ Lily Allen
¤ The Hives
¤ Europe

Lördag:
¤ Johnossi
¤ Shout Out Louds
¤ Jay-Z

Vissa spelningar försvann och vissa tillkom under tiden... Men jag såg i alla fall allt jag ville se! 

Höjdpunkter på resan:

¤ Att storma med Hoff!
¤ Att sjunga med i alla Kooks låtar!
¤ Att Robyn sjöng några äldre låtar, särskilt Show Me Love!
¤ Att nummer ett på Billy Talents lista över vad som är så bra med Sverige var att svenska tjejer är de vackraste i världen!
¤ Att stå långt fram när Lily Allen sjöng! Grymt!
¤ Att "es" slocknade på The Hives skylt så att de blev "The Hiv"!
¤ Att trummisen i Europe höll ett urgulligt tal till sin dotter som fyllde arton, och att hon satt på nåns axlar i publiken och grät och skrek: "Pappa!"
¤ Att när publiken skulle sjunga refrängen på "Hard knock life" på Jay-Z's spelning körde "ITS A HARD KNOCK LIFE FOR US, ITS A HARD KNOCK LIFE FOR US" och mumlade resten. Verkligen INGEN av oss kunde exakt hur den gick. Det lät så underbart att jag höll på att dö!
¤ Att tjejen som fick komma upp på scenen när Jay-Z sjöng skämde ut sig totalt och verkligen gick in för det och ställde sig på knä mot publiken!
¤ Att jag dansade som en galning på Jay-Z's spelning!
¤ Depåstoppet!

Ja fyfan... Många fina minnen. Några sämre. 
Men en sak är säker. Jag ska fan dit igen! Nästa sommar gissar jag på. 

<3