Idag har jag varit duktig.
På många sätt och vis kan man väl till och med säga.

För det första har jag, frivilligt och på eget initiativ, ätit en sallad till lunch (som jag hade suttit och tänkt på hela vägen hem från skolan och gjorde i ordning själv) och även slukat ett päron och en banan, även det på eget initiativ. Nu kanske det låter futtigt för er. Alla äter väl frukt och sallad? Men nej, inte jag. Inte ofta. För en månad sen kretsade mitt liv, när det gällde maten, kring kött, kött, kött och potatis. Ungefär. Och sås.
Inte för att jag inte tycker sånt är gott längre, tro mig... Det är underbart. Men att jag blir sugen på en sallad, äter en sallad och även två frukter på en och samma dag, det är framsteg på hög nivå för en skräpmatsälskare som mig.

För det andra (fan vad omständigt ovanstående stycke blev... Aja, lets continue. För det andra...) har jag pluggat idag. Läst sjuttio sidor i boken om opinionsjournalistik. Och inte nog med det har jag dessutom suttit i närmare två timmar (?) och hjälp lillasyster med en skoluppgift. Det är duktigt.

Jag tror att jag har börjat komma in i något slags nyttighets- eller vuxentänk. Jag kan till och med sitta och kolla på nyhetsmorgon och tycka att det är intressant. Om det nu råkar vara så att inget annat bättre är på tv dvs, men jag menar... framsteg. Typ.

Imorgon ska jag på möte med tidningen jag ska praktisera på i sommar, sen ska jag och J träna. Najs! Jag vill verkligen träna nu. Trimma kroppen lite. Tror jag borde köra lite längre på löpbandet imorn istället för att fokusera på gymmet, eftersom jag nu vill gå ner några kilo som jag lagt på mig. Jag vill vara helt nöjd med min kropp, så det känns som att jag behöver göra det.

Dock är det nog inte ett nytt jag som formas, nej. För att svara på min egen frågeställning i rubriken. Det som formas är en utveckling av mig. Det jag som redan finns. Man kan ju inte bli ny liksom. Har redan levt i nitton år så det går inte riktigt.

<3