Jag har kommit på det.
Egentligen har jag väl vetat det hela tiden. Och jag bryr mig inte om det heller. Jag har aldrig haft som mål att ha en blogg med massa läsare. Jag skriver för att jag själv vill skriva, för att jag älskar att skriva.

Men i vilket fall som helst så vet jag varför jag aldrig kommer bli en storbloggare.
Det har nog mycket med det här ständiga snacket om nischning att göra. Man ska ha någon slags inriktning. Visa sig själv, men inte skriva för mycket och ja, nischa sig helt enkelt.

Jag kan inte göra det. För jag är all over the place nästan hela tiden.
Jag umgås med olika typer av människor vid olika tillfällen.  
Jag kan vara flickig ibland med fina klänningar och klackskor, och jag kan vara pojkig med hängiga jeans, sneakers och sitta bredbent på tunnelbanan.
Jag gillar olika typer av musik. Allt från Beyoncé och Black Eyed Peas till Bullet for my Valentine och The Used (dock lyssnar jag väl mer på alternativt, rock, punk och ja... det lite hårdare).
När jag går ut på helgerna kan det bli dans och drinkar på nåt stureplansställe ena kvällen och chill med öl och sköna människor på en liten söderkrog andra kvällen. 
Jag kan vara extremt barnslig, men vill ändå kalla mig mogen och smart.

Jag är lite smått schitzofren i mig själv kan man väl säga. Men jag älskar det. 
Jag förstår inte grejen med att folk tycker att man måste vara på ett visst sätt, tillhöra en viss grupp och umgås med en viss typ av människor. Och det är väl därför jag aldrig skapat mig ett "gäng" med folk som lyssnar på samma musik, klär sig ungefär likadant och har samma åsikter. 
Jag dömer inte mina vänner efter hur de ser ut, vad de har för åsikter eller vad de lyssnar på för musik. Om jag hittar folk jag tycker om att vara med och som jag ser är bra personer så umgås jag med dem. Punkt slut. 

Sen kan folk få säga vad de vill. Jag vet fortfarande vem jag är. 

<3