Det är en underbar känsla
som jag inte orkar med,
för den äter upp mig.
Den tar över.
Växer sig större än allt annat
och plötsligt går det inte att tänka.
Det går inte att göra någonting
utan att tänka.
Jag kan inte sluta vilja ha
massa saker
som jag aldrig får.
Jag vill för mycket.
Jag faller för lätt.
Och jag orkar inte.
Inte egentligen.

Men när man tror att någonting kan hända går det inte att bara ge upp hoppet.

...