...

Och helt plötsligt var du bara där.
Osynlig i flera månader och så var du tillbaka.
Inte på ett fullt synligt sätt, men synligt för mig.
Och det gjorde nästan ont att se ditt namn där.
Och jag ville nästan skriva någonting.
Men det gjorde jag inte.

Och sen undrade jag om du tänkte som jag.
Om du sett mitt namn och velat säga något men egentligen inte velat.
Upptagen, online, offline.
Inom loppet av två minuter.
Så var du borta igen.

Kanske lika bra det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0