...

Förr kunde jag gråta.
Det kan jag fortfarande.
För allt och ingenting.
Men just nu,
just nu kan jag inte det.
Jag gråter inte längre.
Allt känns bara tomt.
Och jag vill ha dig här hos mig.
Och jag vill veta hur du mår.
För jag saknar dig.
Så mycket som en person nånsin kan sakna en annan.

...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0