Saknar att skriva...
Ibland kan jag bara sitta och läsa alla saker jag själv har skrivit här i bloggen, utan stopp. Ja, de saker som jag har skrivit som ligger i kategorin "skrivet" då, inte allt annat. Ikväll gjorde jag det. Gick igenom allt tills jag kom till det inlägget där jag la in en del av min då nyligen påbörjade roman, som aldrig blev längre än 30 pocketsidor innan den försvann. Förhoppningsvis inte föralltid. Den ligger på en hårddisk som inte fungerar, och som jag inte har orkat eller haft pengar till att lämna in på reparation, om den ens går att reparera. Det skrämmer mig lite också... Om jag nu skulle lämna in den och de säger att det inte går att fixa. Då skulle jag bli så ledsen. Alla bilder, alla filmer, alla dokument. Nej. Men jag måste lämna in den nånstans, nångång.
I alla fall saknar jag de kvällarna och nätterna som jag kunde sätta mig och skriva och helt glömma bort tiden, bara skriva och skriva i flera timmar i sträck. Och jag vill ha tillbaka mina 30 sidor, så att jag kan fortsätta på dem.
En del av min påbörjade roman, samma del som jag publicerat en gång innan för länge sen:
Jag vände bort blicken från spegeln och ställde mig med frambenen lutade mot fotkanten av min säng, sedan vek jag ut armarna som vingar och lät kroppen hejdlöst falla ner. Jag landade på mage, ovanpå alla de tusentals saker som låg i min säng. Om min mamma hade sett mitt rum skulle hon nog dö av förskräckelse, och det är väl anledningen till att hon slutat gå in i det. Hon var nästan aldrig på övervåningen längre, övervåningen var liksom mitt territorium numera, det hade bara blivit så. Det enda som fanns här uppe var mitt rum, ett badrum och arbetsrummet som mamma inte förmått sig att städa sedan det hände. Jag rullade över på rygg, stirrade in i taket några sekunder och stängde sedan ögonen.
<3
Kommentarer
Trackback
