I alla fall kom jag ju hem till en tom lägenhet. Ingen annan här, bara jag. Känns ju lite konstigt nu i början. Tystnad överallt liksom. Det är jag då absolut inte van vid. Försöker med musik, men det tar liksom inte bort tystnaden ändå. Jag vänjer mig nog, sakta men säkert. Man vänjer sig vid allt. Men det är såklart lite jobbigt och konstigt såhär i början.

Har för övrigt fortfarande inte riktigt förstått att jag har flyttat hemifrån. Ni vet när man vet att det är på ett visst sätt, men ändå förstår man det inte riktigt? Det kanske bara är jag, men det händer ibland att jag inte är tillräckligt närvarande för att fatta på en gång vad som händer. Efter ett tag inser jag väl att det faktiskt är på riktigt, och då vet jag inte vad som sker. Jag är en känslosam person, men jag har inte gråtit nånting över att flytta. Än. Det känns som att jag borde göra det. Med tanke på att jag har väldigt svårt för förändringar i allmänhet. Vi får väl se om det bryter ut nångång snart... Haha.

I alla fall... Imorn ska jag till skolan och sen till jobbet. Fett skönt att jag har mycket närmare till skolan nu, halva resan liksom. Efter skolan ska jag till jobbet. Blir säkert bra alltihop. Inte lika mycket att tänka på nu när jag bara har mig själv heller. Behöver inte gå ut med hunden innan skolan, till exempel. Lite mer sova-tid. Kan jag behöva, när jag inte kan gå och lägga mig förrän jag är dödstrött i princip. Om jag går och lägger mig i sängen innan det kan jag inte somna i alla fall, känns bara så ensamt. Haha. Det är väl nåt som jag kommer över så småningom också.