...

Jag vill inte tänka på dig.
Men jag kommer aldrig undan.
Och jag förstår fortfarande inte varför du betyder så mycket,
för det finns ingen rimlig förklaring.
Men det gör du.
Det skulle aldrig funka,
det vet jag.
Och därför vill jag ingenting.
Ingenting annat än att kanske...
Vara med dig.
Ibland.
Kanske.
...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0