Det gick snabbt det här. Men bra snabbt. Det känns bra. Riktigt bra. Konstigt, overkligt, men samtidigt helt naturligt. För första gången på nästan två år kan jag kalla mig flickvän igen. Då var det inte perfekt. Inte ens i närheten. Trots att jag älskade honom. Sen hände massa saker. Massa, massa saker. Och sen träffade jag dig. Och nu, sex veckor senare, kan jag kalla mig flickvän igen. Ska det bli bra det här? Ja det tror jag.