...
Och helt plötsligt var du bara där.
Osynlig i flera månader och så var du tillbaka.
Inte på ett fullt synligt sätt, men synligt för mig.
Och det gjorde nästan ont att se ditt namn där.
Och jag ville nästan skriva någonting.
Men det gjorde jag inte.
Och sen undrade jag om du tänkte som jag.
Om du sett mitt namn och velat säga något men egentligen inte velat.
Upptagen, online, offline.
Inom loppet av två minuter.
Så var du borta igen.
Kanske lika bra det.
Inte längre
Jag trodde att jag aldrig skulle sluta sakna
Att du skulle vara fast i mitt huvud för alltid
För du var allt jag tänkte på
När jag satt på bussen
så tänkte jag på dig
När jag gick ute med hunden
så tänkte jag på dig
När jag låg i sängen
så tänkte jag på dig
Jag tänkte på dig så fort jag fick tillfälle till det
När inget annat störde
Men inte längre
Och det är så jävla underbart
...
...
Jag skrev till dig nyss.
...
Förr kunde jag gråta.
Det kan jag fortfarande.
För allt och ingenting.
Men just nu,
just nu kan jag inte det.
Jag gråter inte längre.
Allt känns bara tomt.
Och jag vill ha dig här hos mig.
Och jag vill veta hur du mår.
För jag saknar dig.
Så mycket som en person nånsin kan sakna en annan.
...
...
"What happened to us? How did we become so broken?"
"We fell in love. And at some point the people that we loved forgot to love us back."
...
...
And I miss you more than ever.
...
...
Han var där.
Och jag var arg till en början.
Tänkte att han inte hade någon rätt att komma och se glad ut.
Jag saknar honom också ibland.
Den lilla tiden det var så var det bra.
Och det kan göra att jag saknar honom också.
Saknar hur det kändes.
Men efter ett tag så struntade jag i det.
Struntade i honom.
För mest av allt saknar jag bara dig.
...
...
Jag är trött, men kan inte sova.
Jag ligger vaken i sängen med en längtan i mitt sinne.
En längtan efter att inte vara ensam.
En längtan efter dig.
Jag tänker att jag ska skriva.
Bara för att få veta hur du mår.
Bara för att du ska skriva tillbaka.
Så jag vet att du fortfarande finns.
Men sen ångrar jag mig.
Det var ju mitt fel den här gången.
Och då blir allt helt plötsligt så mycket svårare.
Det som innan bara hände känns numera omöjligt.
Och jag önskar att du kunde förlåta som jag gör.
Och jag önskar att du kunde känna som jag gör.
Och jag önskar...
Jag önskar att du stod utanför min dörr och väntade på att få komma in.
Så att du kunde säga att du också vill.
...
För långt
Numera kan jag inte ens se ditt namn utan att bli helt ställd.
Kan inte tänka, kan inte skriva, kan inte prata.
Helt. Jävla. Ställd.
...
...
The more I try to forget,
the more I remember.
And I still miss you.
...
2008-03-11
Racing heart in a pool of mud,
Beating hard to succeed,
But nothing happens,
It's stuck in a moment of truth,
To find out what is real, what is not, and to feel.
Feeling foolish to know the truth when the truth comes,
Running towards you,
With the speed of ten thousand gazelles being chased by cheetahs,
But still moving in slow-motion.
Finding the time to think about the time,
You had but still not,
When you get to know the truth,
When the truth hurts,
And you know every dream will be destroyed because of this moment,
This moment of truth,
You stand hopeless and numb.
Feeling that you have nothing to feel,
Yet you feel so much,
In this moment alone,
And you pray for the clouds to come crashing down,
So that you don't have to feel,
So that you won't have to deal with what's coming.
What's running towards you,
With the speed of ten thousand gazelles being chased by cheetahs,
But still moving in slow-motion.
As is your heart,
Preparing to stop beating,
Your chest filled with water,
Lounges are choking,
Choking and dying,
Slowly but faster than ever,
And you,
Stand hopeless and numb.
Numb by the thought of living on,
After this,
What is left?
All your feelings break out,
Combine,
In the form of a pool of mud,
Filling faster and faster,
Till it's up to your neck,
Getting closer to death,
While still living,
And death would be sweeter,
Than life at this time,
When you know what is waiting for you is misery, and misery alone.
A way back from this,
At this point,
Seems non-existent.
Fully existing is not an option while being hit,
Cause not existing will make the pain much lighter.
When you know you'll get struck,
By what's running towards you,
With the speed of ten thousand gazelles being chased by cheetahs,
But still moving in slow-motion.
To be able to tell the truth,
All feelings exposed,
In the pool of mud that just stole your last breath for the sake of your own living...
...
...
And when it rains,
I'll think of you.
<3
<3
Jag saknar dig.
Mer än nånsin.
Jag älskar dig.
Mer än nånsin.
Det vore lättare om det var du som gjort fel, inte jag.
<3
...
"I can live without you. I just don't want to."
...
...
<3
Förlåt
Om jag kunde skulle jag ställa allt till rätta igen.
Om jag kunde skulle jag inte gjort så.
Om jag kunde skulle jag vara med dig förevigt.
För jag älskar dig.
Det kommer jag alltid göra.
Hur konstigt det än är.
Hur mycket jag än själv inte ens förstår det.
Hur mycket jag än försöker förneka det.
Det har aldrig gjort så ont förut.
Och det kanske är bäst såhär.
Vi kanske inte borde träffas.
Det kanske helt enkelt inte går.
Om vi hade träffats fem år senare.
Då kanske det kunnat bli vi.
Och vi kanske träffas igen.
När vi båda är redo.
Kanske.
Om jag ska börja tro på ödet är det väl nu.
Jag kommer sakna dig.
Och trots all smärta så vill jag inte att det ska ta för lång tid tills nästa gång vi ses...
Den här gången var det jag som sårade dig.
Och allt jag kan säga är förlåt.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
Det har aldrig varit så sant som det är nu.
<3
Det går bara inte
som jag inte orkar med,
för den äter upp mig.
Den tar över.
Växer sig större än allt annat
och plötsligt går det inte att tänka.
Det går inte att göra någonting
utan att tänka.
Jag kan inte sluta vilja ha
massa saker
som jag aldrig får.
Jag vill för mycket.
Jag faller för lätt.
Och jag orkar inte.
Inte egentligen.
Men när man tror att någonting kan hända går det inte att bara ge upp hoppet.
...
...
Nu förstår du att jag hade rätt.
Du känner visst.
Du bara insåg det inte då.
Men jag visste.
Jag har alltid vetat.
Men nu vill jag inte längre.
Jag vill inte gå i samma spår.
Nu är det din tur att sakna.
...
When history repeats itself
that I keep on going in the same tracks as i did before.
And then I realize
that I can't stop myself from falling.
This is where it starts.
...
Ingenting
så vill jag inte.
För jag tror inte att jag har tid.
Och jag vet inte om jag vill ha det heller.
Det är väl en ursäkt på ett sätt.
För jag vet att jag kommer att förstöra det ändå.
Då blir det lättare att låtsas som att man inte vill.
Men sanningen är
att jag inte vet vad jag vill.
Jag vet ingenting egentligen.
Och jag orkar nästan inte bry mig längre.
...
